Mogado lät också utropa sig själv till kung över det nya monriket Martaban (r. 30 januari 1287-cirka den 14 januari 1307) och han blev krönt som rikets första kung omkring den 5 april 1287. Observera att Mogado kallas för kung Wareru วาเรรู i de burmesiska källorna. Staden Martaban skulle förbli huvudstad i monriket fram till 1364.

Monriket Martaban, med Martaban som huvudstad, blir senare känt som kungagriket Hanthawaddy, eller Hanthawaddy Pegu eller helt enkelt Pegu, och existerade i Nedre Burma mellan 1287 och 1539, samt mellan 1550 och 1552. Riket är också känt under namnen Ramannadesa (Ramanprathet) รามัญประเทศ, Talaing (Taleng) ตะเลง eller Ramanya.

1287 kontrollerade Mogado och Tarabya allt land söder om Prome och Toungoo i nuvarande Burma. I söder sträckte sig riket ända till Mergui längs Martabanviken. G.E. Harvey säger att Tarabya hade försökt döda Mogado i ett bakhåll 1287. Detta misslyckades dock och Mogado utmanade Tarabya på en elefantduell. Mogado vann uppenbart duellen och tog Tarabya till fånga och endast efter att munkar hade medlat skonades hans liv.

Mogado och Tarabya försonades senare, men hur detta gick till har jag ingen information om och omkring 1293 ingick Mogado och Tarabya en allians genom att gifta sig med varandras döttrar. Mogados dotter, som är hans enda kända barn, hette May Hnin Theindya (Phra Nang Menin Thian Daya) พระนางเมนินเธียนดยา och är på thai känd som Mae Nang Sinthaya แม่นางสินทยา. Hon var född cirka 1281 och måste ha varit ett barn om hon blev gift med Tarabya omkring 1293. May Hnin Theindya kan ha varit en dotter till Mogados fru May Hnin Thwe-Da.

Tarabyas dotter hette Shin Saw Hla (Phra Nang Chin So La) พระนางชินสอลา och på thai Suche-tala (Phra Nang Suche-tala) พระนางสุเจตะละ. Hon kan ha varit född på 1270-talet och var förmodligen något äldre än May Hnin Theindya.

Mogado påstås ha förärat kung Ramkhamhaeng en så kallad vit elefant (chang phueak) ช้างเผือก. Detta är första gången en vit elefant nämns i taihistorien. Här säger Harvey att det i stället var Ramkhamhaeng som 1293 skänkte Mogado en vit elefant! Men det verkar inte troligt.

(En vit elefant)

Monriket Martaban (Hanthawaddy) erkändes officiellt som en vasallstat till Sukhothai 1294. Detta hindrade dock inte Mogado från att få Kina att erkänna honom som regent över en självständig stat 1298. I samband med att Sukhothai erkände Martaban som tributstat hade de tidigare nämnda shanbröderna skickat en militär expedition 1295-1296 för att återta områden som tidigare tillhört Paganriket i Peguregionen.

Tillsammans lyckades Mogado och Tarabya motstå denna invasion vilket underlättades av att Pagan samtidigt hotades av mongolerna i norr. Enligt Harvey handlade det också om att lägga beslag på den ovan omtalade vita elefanten.

Tarabya planerade nu ännu en gång att mörda Mogado. Den här gången blev Mogado varnad av den dotter som hade gift sig med Tarabya. Tarabya dömdes till avrättning genom halshuggning, vilket hans fru emellertid försökte förhindra genom att fläta ihop sitt hår med hans.

Men hennes ädla försök misslyckades. Harvey berättar inte i detalj hur problemet löstes, men en källa säger att håret helt enkelt bara klipptes av! En annan källa säger att Tarabya ännu en gång besegrades i en elefantduell och avrättades omkring 1296 efter att ha hållits fången i Martaban en kortare tid.

Mogado i sin tur blev lönnmördad av sina dottersöner omkring den 14 januari 1307 och riket drabbades av ett långvarigt inbördeskrig, men inga av rikets grannar försökte dra fördel av detta och själva erövra riket. Efter mordet hade dottersönerna sökt tillflykt i ett kloster, men de släpades ut av Mogados ministrar och avrättades.

Mogado hade inte lämnat efter sig någon manlig arvinge så det blev Mogados bror Hkun Law (Phra Chao Khun Lo) พระเจ้าคุนลอ (r. 28 januari 1307-mars 1311) som efterträdde Mogado som kung av Martaban och han blev rikets andre regent. Hkun Law var född den 27 mars 1254 och på thai kallas han Ram Pradoet (Phra Chao Ram Pradoet) พระเจ้ารามประเดิด.

Mogados syster Hnin U Yaing, som skulle ha gift sig med Aleimma, hade gift sig med en man vid namn Min Bala, alternativt Smim Min Hla (Saming Mangla) สมิงมังละ (?-1310-talet, alternativt senast 1319). Han blev sedan guvernör av Myaungmya (Mayongmia) มย่องเมียะ under perioden cirka 1296-1310-talet. Hnin U Yaing blev mamma till minst tre söner och två av dessa blev kungar i Martaban. Du kan läsa mer om dessa två kungar i den kommande artikeln ”Kung Loe Thai (1298-1346/47)”.

Hkun Law visade sig vara en ineffektiv ledare och fick aldrig riktigt bra stöd av sina vasaller. Hans svåger, Min Bala, regerade som självständig regent i Irrawaddydeltat. I mars 1311 erövrade Min Bala och Hnin U Yaing helt enkelt tronen i Martaban medan Hkun Law var på elefantjakt nära Moulmein.

Hkun Law upptäckte detta först när han återvände hem och fann stadens portar låsta. Han försökte fly in i den närbelägna skogen, men Min Balas trupper jagade ifatt den 56-årige kungen och dödade honom den 26 mars 1311. Om detta datum stämmer så var det dagen innan han skulle fylla 57 år.